Philippians 2
1 Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något,
2 gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne.
3 Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva.
4 Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras.
5 Var så till sinnes som Kristus Jesus var.
6 Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaronsom Gud såsom segerbyte
7 utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestaltdå han blev människa. Han som till det yttrevar som en människa
8 ödmjukade sig och blev lydig ända till döden- döden på korset.
9 Därför har också Gud upphöjt honom över alltingoch gett honom namnet över alla namn,
10 för att i Jesu namn alla knän skall böja sig,i himlen och på jorden och under jorden,
11 och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära,att Jesus Kristus är Herren.
12 Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er.
13 Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.
14 Gör allt utan att klaga och tveka,
15 så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen,
16 när ni håller fast vid livets ord. Då kan jag berömma mig av er på Kristi dag. Jag har alltså inte sprungit förgäves eller arbetat förgäves.
17 Ja, även om mitt blod blir utgjutet då ni bär fram er tro som offer, är jag glad och gläds med er alla.
18 På samma sätt gläder ni er och deltar i min glädje.
19 Jag hoppas nu i Herren Jesus att jag snart skall kunna sända Timoteus till er, så att också jag kan vara vid gott mod, när jag får veta hur ni har det.
20 Jag har ingen som han, ingen som så uppriktigt kommer att ha omsorg om er.
21 Alla söker de sitt, inte Jesu Kristi sak.
22 Men ni vet att han har hållit provet. Som en son vid sin fars sida har han stått tillsammans med mig i arbetet för evangeliet.
23 Honom hoppas jag kunna sända så snart jag får se hur det går för mig.
24 Och i Herren är jag övertygad om att jag snart skall kunna komma själv.
25 Men jag anser det nödvändigt att sända tillbaka till er min broder Epafroditus, min medarbetare och medkämpe, som ni har sänt för att hjälpa mig med det som jag behövde.
26 Han har längtat efter er alla och varit orolig, eftersom ni har hört att han blivit sjuk.
27 Han har också verkligen varit sjuk, ja, nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig, för att jag inte skulle få sorg på sorg.
28 Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, för att ni skall få glädjen att återse honom och jag själv får känna lättnad.
29 Ta nu emot honom i Herren med all glädje, och visa sådana män uppskattning.
30 För sitt arbete i Kristi tjänst satte han sitt liv på spel och var nära döden, för att ge mig den hjälp som ni inte kunde ge.